Historia

En berättelse om två vikingar

 

Leifur Eiríkursson hinn heppni - Leif Eriksson den lycklige 971-1071

Isländska vikingar upptäckte Nordamerika 500 år före Columbus. Det var vikingen, sjöfararen
och upptäcktsresande Leifur Eiríkursson, son till Eiríkur Raudi/Erik Röde som var den förste bosättaren på Grönlands år 985.
Leif Eriksson var en typisk viking, lång, blond och välbyggd, han var en lugn, fridsam och
omtyckt man i motsats till sin far som hade ett temperament som ett eldsprutande berg.
När Leif var 25 år gammal när han fick ett skepp av sin far för att ge sig ut på haven.
Han började sin resa med att segla till Norge och göra ett besök hos kung Olav Trygvasson. Därefter seeglade han vidare västerut, han hade en bra besättning och förden fortsatte.
Det blev allt varmare i luften och när de kom fram till en bra vik där det gick att ankra steg
de iland. Leif och hans mannar såg träd och skogar, väldigare än han någonsin tidigare sett.
Här växte vindruvor, korn och vildhonung. Leif gifte sig med Gyda Hravnsdottir och fick en son.
Han blev en stor och rik hövding, men tyvärr dog han efter sjukdom endast 50 år gammal på Brattalid gård på Grönland. Han blev hyllad och ihågkommen av sitt folk.

 

Snorre Sturluson 1179-1241

En annan mycket betydelseful viking var Snorre Sturluson skaldekonstens återupprättare, vårt språkområdes förste store historiker och mytograf. Han var Nordens störste kulturpersonlighet under den äldre medeltiden. Snorre gick i latinskola, han lärde sig konologi, lagkunskap, historia, skaldskap och forntidskunskap. Mellan åren 1215-1218 var han Islands lagsageman.
Snorre blev känd och respekterad som en lärd och samvetsgrann historiker.
Han skrev många stora verk som;
Den första stora islandssgan Eigla. Hans lilla bok Edda om asarnas liv och en lärobok för
samtidens skalder. Den poetiska prestationen Hattatal. Den välkända Heimskringla
eller Norges Konungasögur som är ett annat namn på boken som handlar om de norska kungarnas historia och om förhållanden i Sverige under tiden närmast efter år 1000.
I Landnámabók beskrev han koloniseringen av Island åren 870-1120.
Snorre mötte en ond bråd död den 23 september 1241, han överfölls av Gizzur Torvaldsson och
hans följe på 90 man. Snorre mördades obeväpnad.
Han efterlämnade ett ovärderligt författarverk av sin tid.


De bäst bevarade berättelserna kan man läsa om i Hauksbók, en isländsk handskrift
från 1300-talets början. De isländska sagorna/berättelserna bygger på verkliga händelser
och handlar om människor som en gång levt på Island

 

Tillbaka     Nästa